Kommentarer

Du måste vara inloggad för att få kommentera

Stängd för fler kommentarer

Stubb-Lisamon

I reservatet finns många arter som är knutna till den gamla skogen och helt beroende av att det finns gamla och senvuxna träd, torrakor och lågor. Flera sällsynta skalbaggar och vedlevande tickor är funna i området.

Vägbeskrivning

Stubb-Lisamon ligger norr om Ljustorp och nås genom att du kör väg 331 från Stavreviken till Åsäng och där tar av västerut mot Ljustorp. Norr om Ljustorp i Edsta tar du av skogsbilvägen som går norrut mot Fäbodsjön. Reservatet har tyvärr ingen parkeringsplats och ej heller några anordningar gjorda för friluftslivet. Efter drygt tre kilometer går en bommad skogsbilväg in till höger. Gå in cirka 150 meter efter denna väg, håll sedan till höger där vägen delar sig och fortsätt ytterligare 500 meter längs vägen/stigen. Sväng sedan in i skogen rakt österut så når du reservatets västra kant efter cirka 200 meter. Alternativt kan reservatet nås norrifrån via stigen från Fäbodsjön via Pelle-Perskolningen till Stubb-Lisamon.

Flora och fauna

I området finns gamla tallar av imponerande storlek som ger en bild av hur skogens såg ut innan de stora skogsavverkningarna kom igång. Så kallade dimensionsavverkningar under senare delen av 1800-talet medförde att alla träd över en viss dimension avverkades och fraktades med hjälp av hästar och flottning till kustens sågverk och massafabriker.

Även skogen på Stubb-Lisamon har plockhuggets, men det finns ovanligt lite spår av avverkningar och reservatet är ett av de bättre exemplen i kustområdet på en urskogsartad barrskog.

I reservatet finns många arter som är knutna till den gamla skogen och helt beroende av att det finns gamla och senvuxna träd, torrakor och lågor. Flera sällsynta skalbaggar och vedlevande tickor är funna i området. Lappticka, rynkskinn och gränsticka växer på gamla lågor och på stående träd och högstubbar finns spår av skalbaggarna bronshjon, stor snytbagge och stor flatbagge.

Markfloran är typisk för mager skogsmark med mest bärris men örter som linnéa, gullris och björkpyrola är vanliga. Mer sparsamt finns de oansenliga orkidéerna spindelblomster och korallrot.

Kontakt