Åvike

Smörbollar på slåtterängen i Ytterå.jpg

Länk till karta för utskrift

Åvike är en gammal bruksmiljö och här fanns ett järnbruk redan under 1700-talet och verksamheten pågick i olika former till förra sekelskiftet. På området finns idag rester efter järnbruksepoken med bland annat brukskontoret, rester av spikhammaren och grunden till stångjärnshammaren.

Åvike Bruk – gammal kulturmiljö med mångformig natur

Malmen och tackjärnen fraktades hit från mellersta Sverige för där var skogsråvaran i stort sett slut på grund av överexploatering medan det här fanns gott om skogsråvara för järnframställningen. En intressant del av brukshistorien är att på bruket arbetade Erik Löfling som brukets bokhållare under 1720-talet innan familjen flyttade till Tolvfors bruk i Gävle. Löfling var far till Linnés mest älskade lärjunge Pehr Löfling som blev spansk kunglig botaniker, reste ut med den stora spanska gränsdragningsexpeditionen 1754 som chef för den naturvetenskapliga delen av expeditionen och dog i djungeln vid Orinocofloden.

Flora och fauna

Genom bruksområdet rinner Sörån där det ännu finns kvar en god förekomst av både flodpärlmussla och flodkräfta trots att ån är påverkad av mänsklig verksamhet sedan länge. I Sörån finns också en stam av havsöring som varje år vandrar upp och leker. Tyvärr så finns en gammal damm som är ett vandringshinder endast 4 km upp i ån. Längs ån kan under sommarnätterna se flera arter av fladdermöss som jagar insekter. Den mångformiga naturen och mängder av gamla byggnader runt Åvike ger förutsättningar för en ovanligt artrik fauna av fladdermöss.

Vid havet där Norrån och Sörån mynnar finns en fin badvik och längre söderut breder vidsträckta klapperstensfält ut sig. Svartberget norr om Åviken består av diabas, en lite rikare bergart och här finns en spännande flora i klippskrevorna där Rolf Lidberg upptäckt de små ormbunkarna fjällhällebräken och svartbräken men också fjällnejlika och getrams växer här. Uppe på Svartberget har markägarna förtjänstfullt avsatt ett större område för naturskydd. Ett naturvårdsavtal har undertecknats med skogsstyrelsen och skogen ska få vara orörd i minst 50 år. Det är en riktig gammelskog med gott om gamla och döda träd och orkidén nattviol sprider sin väldoft under sommarnätterna.

En dryg kilometer före Åvike bruk vid landsvägen ligger en av landskapets få kvarvarande slåtterängar. Ytterå hackslått har varit i kontinuerlig hävd i flera hundra år. Hackslåtter är en lokal benämning på denna typ av stenig och ojämn äng där man var tvungen att hacka sig fram med lien. Innan man började med att skörda vinterfoder på odlad vall så togs allt ängshö från självvuxna ängar som denna men också från åstränder och myrar. Ängen i Ytterå är som vackrast på försommaren då smörbollarna blommar i tusental och här finns alla gamla ängsblommor kvar. Darrgräs, låsbräken och fältgentiana är stora rariteter i dag och här finns också en intressant flora med ängssvampar på hösten, t ex scharlakansvaxing och ängsfingersvamp. Fjärilar trivs också bra här och turkos blåvinge och liten bastardsvärmare är typiska ängsarter som numera är borta från det moderna odlingslandskapet.

Åvike bruk är privatägt och här bedrivs jordbruk. Ta hänsyn till privata tomter och brukad mark.

Kommentera sidan Dela och tipsa

Sidan uppdaterad den 11 oktober 2018