Indalsälvens delta

Grönsångare.jpg

Länk till karta för utskrift

Vid Indalsälvens mynning i Timrå finns Sveriges största kustdelta. Hela deltabildningen är cirka 15 kvadratkilometer stor och en mindre del söder om E4 är avsatt som naturreservat.

Historik

Ett litet delta fanns redan i början av 1700-talet, men det växte till dramatiskt sommaren 1796. Då tömdes Ragundasjön av "Vildhussen" och även Döda fallet i Ragunda kom till. Det tog fyra timmar för den upp till 20 meter höga flodvågen att nå havet. Älven är reglerad sedan 1956 med flera kraftverksdammar och numera sker mest en omfördelning av sand och lerpartiklar inom deltat.

Den mest aktiva delen av deltat är utanför Sörån vid Måsgrundsholmen där en viss påbyggnad sker. Indalsälvens stränder är också beroende av de variationer som finns i havets vattenstånd. Nivån i havet kan variera upp till en dryg meter beroende på vindar och tryckförhållanden.

Flora och fauna

Deltat är således ett verk av både geologisk utveckling och mänsklig påverkan. Området är av stort värde för naturvården och botanister, mykologer, ornitologer, paddlare, badgäster och fiskare får alla sitt lystmäte i en vacker och särpräglad natur. Fisket är bra med sik, havsöring, lax och harr och fiskekort finns att köpa på ortens mackar.

Vägbeskrivning

Vägen till deltat går från E4 vid Y:et och på Lövudden finns parkeringsplatser. De yttre delarna av deltat med den populära badstranden på Smackgrundet nås via två hängbroar och en promenad på cirka en kilometer.

Deltat har flera naturtyper varav de ur naturvårdssynpunkt mest värdefulla är lövskogarna, de grunda vikarna och sandbankarna. I lövskogen finns till exempel sällsynta violer som underviol och skuggviol men också ett rikt fågelliv med flera arter av sångare, ortolansparv och mindre hackspett. Lövskogarna får sköta sig själv och tack vare det blir det gott om gamla och döda träd vilket gynnar mångfalden bland insekter och kryptogamer. I övergången mot stränder finns stora ytor som täcks av starkt doftande porsbuskar.

De grunda vikarna är viktiga uppväxt- och födosöksområden för havslevande och stationära fiskarter till exempel harr och sik. I de grunda vikarna ses också drillsnäppor och strandpipare som söker föda och ofta ses rovfåglar som fiskgjuse och jorduggla.

De otaliga sandbankarna som ändrar skepnad och plats beroende på vattenstånd och flöden är viktiga för en grupp växter i deltat. Här finns Sveriges största bestånd av det sällsynta klådriset, en buske som blommar med rosa blommor på försommaren och har vindspridda frön som kan sprida sig miltals. Tillsammans med klådris växer en grupp typiska sandmarksväxter som käringtand, getväppling och sydknutnarv. Lite blötare finns den sällsynta ävjepilörten och rikliga mängder av ävjebrodd och den lilla fetbladsväxten fyrling.

Kommentera sidan

Skicka en kommentar till innehållsansvarig.

Kommentera sidan Dela och tipsa

Sidan uppdaterad den 11 oktober 2018